I will lead you home
HEMMA! Hittar massa gamla roliga bilder.
Ett bad och sen träffa bästa bästa bäääääääääästa S. ♥
Jungrubröst & hallonbåtar
När saker blir konkret på att man faktiskt kan så då jävlar känns de bra. P har rättat svenskan utan några anmärkningar.
Veckan har gått fort som bara den, trots att det kändes som fredag hela dagen igår. Brandlarmet gick på öppningen av Emporia å så vidare.. Veckan har gjort sitt, men det hindrar en inte från att ha kul iaf :)
Emelia-Eveline - juni 2011
Att man kan se så glad ut och känna något helt annat inom sig.
Om jag skulle säga att jag förtillfället lider utav ett lätt illamående, skulle jag ljuga. Jag skulle ljuga så ofärskömt mycket. Om jag dessutom sa att mitt liv är i balans just nu skulle jag ljuga så pass mycket att jag lika gärna kunde ha påstått att jag var det lilla minsta söt. Vilket jag aldrig har varit, någonsin.
Jag mår så illa. Har så ont i magen. Mår så dåligt.
Äckelkänslorna tar död på mig och slår mig i spillror där ute på landets toalettgolv. I de blått inredda badrummet ligger jag på golvet och funderar ut hur jag ska överleva livet under de sena kvällarna. På landet finns ingen vanlig toalett. På landet kan man inte kräkas. På landet äter jag bara i kolosala mängder. Jag äter tills jag gråter. Jag gråter tills jag bestämmer mig att aldrig någonsin mer äta. Jag äter inte förens jag går ner två kilon. Sen äter jag, och äter. Tills jag står på vågen och får svindel utav ångestvågen då jag inser att jag åter är tillbaka på samma vikt, två kilo upp, två kilo ned. Mitt liv är en enda misär, en oerhört tragisk historia. En enda lång historia med massa ångest, sorg och skam. Ibland är jag glad. När solen skiner ler jag, när solens strålar värmer mig brukar jag skratta.
När jag går bredvid mitt solsken är jag varm i hjärtat. När jag håller bästa väns hand flyger ångesten ur mitt bröst. När jag kysser min fina fylls hjärtat av kärlek och bröstet av hopp. När jag sover bredvid min fina drömmer jag om lyckliga dagar. När jag återigen är ensam kommer smärtan och mörkret.
Jag är hemma nu. I den där tomma lägenheten med tiden som står stilla. I den där lägenheten där verkligheten inte lyckats tränga sig in. Det är ganska tryggt här. Det passar mig alldeles jättefint att leva utan det verkliga livet bara för en stund. Jag hade gärnat stannat här. Jag hade förmodligen stannat uppe och kräkts hela natten. Leget naken i badkaret och tjuvkikat på min kropp tillsammans med skammens tydliga närvaro. Så hade jag suttit uppe och skrikit till en massa Håkan sång. Kanske hade jag sovit två eller kanske tre timmar. På morgonen hade jag sprungit till apoteket och köpt Dulcolax, sen hade jag proppat i mig en massa tabletter. Så hade jag stannat här hemma en natt till. Nästa dag hade jag fått panik och ringt efter A att hämta mig så hade jag sprungit in på toa och vägt mig.. ute på landet.
Men jag vet att jag inte får vara själv.
Ingen vågar lämna mig själv.
Ingen vet vad Emelia kan göra medan ingen tittar på.
Jag mår så illa. Har så ont i magen. Mår så dåligt.
Äckelkänslorna tar död på mig och slår mig i spillror där ute på landets toalettgolv. I de blått inredda badrummet ligger jag på golvet och funderar ut hur jag ska överleva livet under de sena kvällarna. På landet finns ingen vanlig toalett. På landet kan man inte kräkas. På landet äter jag bara i kolosala mängder. Jag äter tills jag gråter. Jag gråter tills jag bestämmer mig att aldrig någonsin mer äta. Jag äter inte förens jag går ner två kilon. Sen äter jag, och äter. Tills jag står på vågen och får svindel utav ångestvågen då jag inser att jag åter är tillbaka på samma vikt, två kilo upp, två kilo ned. Mitt liv är en enda misär, en oerhört tragisk historia. En enda lång historia med massa ångest, sorg och skam. Ibland är jag glad. När solen skiner ler jag, när solens strålar värmer mig brukar jag skratta.
När jag går bredvid mitt solsken är jag varm i hjärtat. När jag håller bästa väns hand flyger ångesten ur mitt bröst. När jag kysser min fina fylls hjärtat av kärlek och bröstet av hopp. När jag sover bredvid min fina drömmer jag om lyckliga dagar. När jag återigen är ensam kommer smärtan och mörkret.
Jag är hemma nu. I den där tomma lägenheten med tiden som står stilla. I den där lägenheten där verkligheten inte lyckats tränga sig in. Det är ganska tryggt här. Det passar mig alldeles jättefint att leva utan det verkliga livet bara för en stund. Jag hade gärnat stannat här. Jag hade förmodligen stannat uppe och kräkts hela natten. Leget naken i badkaret och tjuvkikat på min kropp tillsammans med skammens tydliga närvaro. Så hade jag suttit uppe och skrikit till en massa Håkan sång. Kanske hade jag sovit två eller kanske tre timmar. På morgonen hade jag sprungit till apoteket och köpt Dulcolax, sen hade jag proppat i mig en massa tabletter. Så hade jag stannat här hemma en natt till. Nästa dag hade jag fått panik och ringt efter A att hämta mig så hade jag sprungit in på toa och vägt mig.. ute på landet.
Men jag vet att jag inte får vara själv.
Ingen vågar lämna mig själv.
Ingen vet vad Emelia kan göra medan ingen tittar på.
(Jag ska ner till landet nu igen. Hade egentligen tänkt att bara hämta massa grejer, snabbt som fan innan tankarna hann ifatt mig och tvingade fram lite fler tårar, men ja.. det gick sådär.)
VEM ÄR EMELIA-EVELINE?! DET ÄR JAG, MIN ÄS OCH JAG LEVDE UNDER EMELIA-EVELINE I TRE ÅR.
Jag
Dagens fina lilla skit! Snart höstlov och få komma hem till mina fina ♥ Saknar du inget hemifrån frågor folk mig ofta, jo det är klart. Men jag pratar minst 20 gånger om dagen med mamma&pappa, Linnea och jag hörs vid och så bästa bästa bästa Sandra som jag har en alldeles egen perfekt relation till. De kan gå hur lång tid som helst utan att vi behöver prata för att sedan kunna börja där vi var för tre månader sedan, nu pratar vi dock ofta, men de jag skulle säga är att hon är underbar! Jag längtar inte hem, faktiskt, på riktigt, jag har det bra där jag är idag. Om någon skulle säga till mig att jag var tvungen att flytta hem igen skulle jag bli förstörd. Jag vill va med J, jag vill gå på min nya skola tillsammans med min fina klass och de härliga människorna i den. Jag vill inte "hem" till något som slutade att kännas som hemma för länge sedan. Här känner jag mig trygg, här mår jag bra. En halva av mitt hjärta kommer alltid stanna i Norberg. Saknad är inte onaturligt. Vissa dagar har jag funderat om detta vart rätt, när äs-tankarna slår mig så hårt så att luften går ur mig och allt jag vill bara är att ligga i mammas famn. Men tro det eller ej, dem är nästan helt borta!! Jag håller på att bli till 100% frisk. Jag vet att det kommer ta än mer tid och att jag alltid kommer ha bestående men från denna perioden av mitt liv, men om mamma överlevde så kan jag också! Att känna är vackert. Även om jag är rädd för alla känslor förutom styrka och glädje eftersom att jag känner mig misslyckad utan kontroll så kan jag tillåta mig att känna. Äntligen vet jag vem jag är! Jag har hittat min plats på jorden och jag befinner mig äntligen på helt rätt väg i livet. Jag är glad att ha gjort något för min egen skull, de allra bästa må vara de människor som stöttat mig fullt ut med en ärlig mening. ♥
Bilder från i fredags tillammans med D & I i Malmö.
J
Sjuk tjej
Sitter med mamma i telefon och skickar länkar på finfina väskor från Ebay, är man sjuk så är man. Förkyld som fan med feber och mensvärk, allt på samma gång. Skulle egentligen in till Lund & fira D idag, men är helt slut, så typiskt :/ Då tröst frossar man i väskor istället med en massa Paradise Hotell ;-D
Hoppas hoppas att jag kan jobba på onsdag! Är som tur var ledig imorgon hur som.
Solsken
Sugen på att börja fota igen. Haha vad löljigt de låter..
Älskade du
Det tog lite tid för mig att inse vilken fin människa flickan som bott i rummet bredvid är.
Det tar lite tid för mig. Men jag vet att du förstår.
För du vet vem jag är.
På olika nivåer, olika klasser, jag fyra år äldrer än du. Det bästa är att det spelar ingen roll.
Du är så otroligt klok. Du är en spegelbild av mig i annan form.
ÄLSKAR DIG.
Det tar lite tid för mig. Men jag vet att du förstår.
För du vet vem jag är.
På olika nivåer, olika klasser, jag fyra år äldrer än du. Det bästa är att det spelar ingen roll.
Du är så otroligt klok. Du är en spegelbild av mig i annan form.
ÄLSKAR DIG.
MAMMA
Min mamma är den bästa som finns!
Jag skulle aldrig blivit frisk utan dig, jag skulle aldrig klarat nätterna utan dig. Jag är ingenting utan dig mamma. Den första jag ringer när jag har problem är till dig, du är inte bara min mamma, du är min allra allra bästa vän och den finaste människan på denna jord. Att du lät mig flytta trots tveksamheter kommer jag alltid tacka dig för, det var nog de bästa jag någonsin kunde göra. Trots att folk kan prata och tycka, men låt dem göra de, de vet ingenting.
Jag älskar dig obeskrivligt mycket! ♥
Torka aldrig tårar utan handskar
Månades roligaste överraskning - Cosmopolitan damp ner i brevinkastet idag!! Efter jobb idag kryper jag ner i sängen med min cosmopolitan och myser tillsammans med J. ♥
Kollar på svtplay på en ny serie i tre delar "Torka aldrig tårar utan handskar" om homosexuella och aids, ska tvinga J att titta på den. Antar att den lär bli oerhört sorlig.
Finaste
Bölar kväll med min allra finaste & bästa vän! Jag älskar dig. ♥
Veckor som bara försvinner
Hola! Precis duschat, gick upp halv fem idag!! Var dock vaken ett tag vid halv elva när J skulle iväg.
Veckan har gått fort som fan, vart ute i farten en del, tvättat, städat och bakat massa kanelbullar med E. Kom hem halv två igår efter film mys tillsammans med ett härligt gäng människor istället för Lundainsparken. Medan andra söp körde vi all in på jag-har-aldrig, med vatten, haha.
Ikväll ska vi mysa med film och massa gott! Det ska unnas på helgerna.
Imorgon fyller P 22 och jag å E ska titta på de äldrehem vi ska praktisera hos så att vi hittar, ni kan ju gissa vems idé, nästan krav det var?! ;-D
Titta va jag hittade på en gammal blogg.
På höstlovet så då jävlar, gu va ja saknar min bebisar. ♥
Glad tjej
Sååååååhär glad är jag när jag ska tvätta en full tvättkorg.
